Dystopi

Dystopi kan man beskriva som en negativ syn på framtiden. (Motsatsen heter utopi som beskriver något overkligt). Idag kan man t.ex skriva böcker om dystopi för att få oss människor att tänka över den världen vi lever i. I t.ex boken oönskad så berättar man hur jorden blivit överbefolkad och den medicinska utvecklingen gått över styr. Vad som ofta återkommer är olika sätt att förtrycka sina medborgare. I oönskad så är t.ex barnen mindre värda.
Olika teman som är vanligt i dystopier är t.ex  ett totalitärt samhälle, övervakning, individens betydelselöshet, människan vs teknologin, miljöförstöring, överdriven konsumtion, överbefolkning, makt och kontroll och medicinsk forskning.

En bok som innehåller temana totalitärt samhälle, övervakning, individens betydelselöshet, makt och kontroll och medicinsk forskning är boken Delirium av Lauren Oliver.
I boken Delirium så räknas kärlek som ett brott. Bara orden Delirium är ett psykiskt sjukdomssyndrom, vilket beskriver regeringens tankar om kärlek i boken. Redan i tonåren så genomgår alla ungdomar en behandling som "bedövar" känslor. De kan alltså inte känna känslor som kärlek. Det hemska med berättelsen är att det just är kärlek som förbjuds. Kärlek säger man är en av de viktigaste sakerna i världen, och i berättelsen kan man se konsekvenserna av lagstiftningen (både positiva och negativa konsekvenser). Detta gör att befolkningen smått grupperas. Tjejer umgås inte med killar och killar umgås inte med tjejer.
Huvudpersonen i boken heta Lena Haloway. Att bli botad mot den "fruktansvärda" sjukdomen amor delirier nervosa är något Lena tidigare sett fram till, tills några månader innan behandlingen. Hon blir då förälskad i en kille som är äldre än henne, vid namn Alex. Han kommer från utsidan av staden och erbjuder Lena rymningsplaner. Lena börjar då tänka utanför regeringens manipulering.

De första jämförelserna jag fick upp när jag läste boken var om koncentrationslägena under andra världskriget och fångarna på Alcatraz fängelsehåla på 1900-talet i San Francisco. (Alcatraz kan jag sammankoppla med en av händelserna med Lenas mamma). Motsätter man t.ex behandlingen så leder det till att man hamnar i mentalinstitionen och i värsta fall döden. Hela staden känns som ett koncentrationsläger eftersom invånarna är som fångar och varken får visa känslor eller större kunskap.