Musikhistoria

                                                              Ludwig van Beethoven
                                                                        1770- 1827

Biografi: Mycket kortfattat
Ludwig van Beethoven är den tredje största komponenten efter Mozart och Bach, och levde under den tid då Wienklassicism och romantiken spelade störst roll i samhället. Han föddes den 16 december 1770 och dog den 26 mars 1827. Han kom ursprungligen från Tyskland men dog i Wien, Österrike.

Det musikaliska intresset fanns i Beethovens släkt långt innan han föddes. Redan vid fem års ålder fick han sin första musikaliska undervisning och vid sju år gjorde han sitt första offentliga framträdande. Under en tid hade han även Joseph Haydns som lärare, som även haft Mozart som elev.

Beethoven blev 56 år gammal, men redan när han var 20 år gammal så började han få problem med hörseln. Då hörseln blev värre och värre, och när han till slut blev döv (kring 1818) så satt han mest själv och komponerade. Han la ner pianospelandet och satsade istället på komposition av symfonier. Han skrev även ett testamente till sina två bröder där han bland annat skrev att han tänkte begå självmord. Detta testamentet heter Heiligenstadttestamentet.
Han dog som sagt år 1827. En teori man han är att Beethoven blev blyförgiftad av sin läkare, i kombination med att han redan var väldigt sjuk. Andra pekar på att han dog av syfilis. Beethoven ligger begraven på Zentralfriedhofm i Wien, Österrike.

Wienklassicismen
Wienklassicismen kom på 1700-talet och har sin ”huvudstad” i Österrike. Det kulturella centrumet var i Wien, huvudstaden. Musiken som skapades då påminner lite om dagens uppbyggnad. Symfonier och orkestrar blev mer populärt, och det fick även det utseendet vi har idag. För att beskriva wienklassicismen så kan man säga att kompositionerna var rätt enkla, lugna och i ordning.
Beethovens tidigare verk som skapades under wienklassicismen liknar också Mozarts och Haydns. Även om hans kompositioner är väldigt lika i båda epokerna så kan man märka vissa skillnader. När romantiken kom så tror jag att Beethoven skrev mer känslofulla musik-stycken, exempelvis Für Elise som skrevs i början på romantiken.

När Wienklassicismen kom så bytte man även ut Terrassdynamik mot Crescendo (starkt) och Diminuendo (svagt). Kompositionerna kunde även vara uppbyggda i två olika former- ABA-form (sonat-form) och Rondo-form. Ett musikstycke som är skrivet i sonat-form börjar med:
A: Ett huvudtema och ett sidotema presenteras. Den kan t.ex spelas två gånger.
B. Temat bearbetas genom att kompositören vänder och vrider på stycket. Kompositören kan även lägga till nya ackord.
A. Det går tillbaka till A-delen igen.

Rondo form handlar om att de olika delarna har olika karaktärer. Ett exempel är Beethovens ”Für Elise”. Olika delar kan även ha olika känslor.

Romantiken
På 1800-talet (slutet av 1700-talet) kom romantiken, där figurer från wienklassicismen följde med och hjälptes åt att forma den nya epoken. Beethoven var en av dom figurerna som sägs vara ”grundaren” till denna epok. Romantiken var störst i länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Till skillnad från Wienklassicismen så var detta en epok där man kunde vara mer vågad, och kompositörerna vidgade sina bredder genom att måla med klangerna på ett annat sätt. Musiken kunde t.ex vara inspirerad av naturen och folkliga traditioner, och känslor spelade en stor roll i musik-skapandet . Jämfört med wienklassicismen så innehöll romantikens verk mer passion och fantasi. De blev mer personliga, tempot kunde höjas och satserna kunde vara inspirerade av helt olika känslor. En komposition kunde t.ex börja tragiskt i moll och sluta i glädjefylld dur. Pga detta så finns det inte så många viktiga begrepp, eller regler ang musiken som skapades då. För att sammanfatta det hela så vågade man nu ta ut svängarna mycket mer.

Påverkan (politik, kulturella miljön)
Under 1790-talet så var det vissa politiska oroligheter i Bonn som gjorde att Beethovens understöd upphörde. Innan hade han fått ekonomiskt stöd från sin hemort, men nu tvingades han försörja sig genom undervisning. Jag tror att han påverkades av detta pga att han fick umgås med fler människor, och själva oroligheten i sig gav han säkert inspiration. Just musik skapas vanligtvis efter känslor, och detta kan då vara en perfekt inspirationskälla.

Dessutom så pågick Napoleonkriget under denna tiden, och Beethoven blev påverkad av detta. År 1809 så ockuperades Wien av franska trupper, och samtidigt så bodde Beethoven  här. Pga detta så skrev han den tredje symfonin (Eroica), samt så blev han inspirerad till den nionde symfonin (Glädjessymfonin).

Verk av Beethoven:
Beethoven har gjort väldigt många verk. Bland annat 9 symfonier, 5 pianokonserter, 32 pianosonater, 10 violinsonater och en opera som heter ”Fidelio”. De fem sista sonaterna komponerade han under dövhet.

Nionde symfonien ”glädjessymfonin”. Denna komposition skapades år 1823, under dövhet. Det var Beethovens sista fullbordade symfoni och sägs vara väldigt viktig för den kommande inledningen av romantiken. När Beethoven vände sig om för att möta publiken efter att han framfört symfonin 1823 började han gråta. Anledningen var både för att han var lycklig över att publiken gillade vad de hörde, men även för att han då heldöv var och inte kunde höra publikens jubel. Idag säger man att symfonin är en av de mest spelade i världen, enligt vissa påstås det även vara det största musikstycket som någonsin skrivits. Hela symfonin är ca 1,05 h men är uppdelad i fyra satser. Den går i sonatform som är en typiskt form för ett klassiskt musikstycke. Sonatform menas ungefär med att musikstycket är indelat i  följande fyra delar: Expositionen, genomföringen, återtagningen och coda.

Första satsen: Längd- ca 15 min
Symfonin börjar pampigt, och i hela satsen så återkommer den ”stormiga” känslan. Den går i d-dur och d-moll.
Andra satsen: Längd- ca 12 min
Här placerade han Scherzo (som satsen heter) innan den långsamma satsen, något Beethoven inte brukade göra, och det var första gången han gjorde det i en symfoni. Precis som i första satsen så går satsen i d-moll, och den är därför lik första satsen på många sätt.
Tredje satsen: Längd- ca 16 min
Den så kallade långsamma satsen går i B-dur och som har en varierad rytm och melodi. Den första varianten är i 4/4 tid och går i d-dur. Den andra varianten är i 12/8 tid och går i g-dur. Här låter det som om satsen nästan bara är uppbyggd av stråk och blåsinstrument. För att jämföra denna satsen med de andra tre satserna så låter detta som den mest fridfulla och glada biten.
Fjärde satsen: Längd- ca 24 min
Det som är extra speciellt med symfonin är att det fjärde stycket innehåller kör och solosång, något som var ovanligt för Beethovens symfonier. Texten togs från en dikt av Friedrich Schiller som heter ”Ode to Joy”, med vissa tillägg från kompositören. Satsen börjar långsamt där huvudtemat först visas i cello och kontrabas. Sången läggs på efter hand.

Instrumentgrupper och instrument jag kan höra i symfonin är: Träblås (t.ex flöjter, oboer, fagotter och klarinetter. I fjärde satsen hör man även kontra), mässing (horn, trumpeter och tromboner), slagverk (bastrumma, triangel och cymbaler) och stränginstrument (fioler, violin, cello och kontrabas). I fjärde satsen hör man som sagt även röster. Jag antar att de sjunger i olika stämmor som tenor, sopran, baryton och alt.

Det finns även en myt som kallar ”Nionde symfonins förbannelse” och som säger att alla kompositörer kommer avlida strax efter de skrivit sin nionde symfoni. Förutom Beethoven så har även Franz Schubert, Antonín Dvorák, Gustav Mahler och Anton buckner avlidit efter sin nionde symfoni. Självklart så finns det även kompositörer som ”kommit undan” förbannelsen. Här spelar även politiken in då Beethoven lät sig inspireras av när Napoleon Bonaparte tog makten år 1804. Man kan tycka att det låter konstigt eftersom Beethoven var emot Bonapartes maktstyre. Man säger att symfonin skrevs som en hyllning till frihet och broderskap.

Für Elise
Detta pianostycket skrevs kring år 1810 och betyder ”till Elise”. Detta är en av hans mest berömda kompositioner. Man vet inte exakt vem Beethoven skrev pianostycket till, men det finns en teori som säger att titeln är riktad åt en kvinna vid namn Therese Malfatti von Rohrenbach zu Dezza. Beethoven friade till henne år 1810 men hon tackade nej och gifte sig med en annan man. När stycket publicerades hade notbladen hunnit bli ganska slitna, och Beethovens handstil var ganska slarvig, detta kan ha lett till feltolkning.

Det enda instrument Beethoven använt sig av är piano. Det är en lugn och enkel låt, fast med mycket känslor. Jag skulle gissa att han valt att göra låten så enkel just eftersom den är personlig, som en enkel gest till den berörande. Jag skulle säga att kompositionen går i diminuendo i själva a-delen (alltså den vi förknippar stycket bäst med), eftersom det låter mer luftigt och man hör ingen tydlig blandning av två olika melodier . När låten sedan går över i andra delen (ungefär mitten av sången), och senare när han spelar mörkare tonar går den i crescendo. Mörka toner förknippar jag ofta med känslor som arg och ledsen, och i dom fallen vill man ofta markera dom känslorna. Beethovens komposition går i a-moll, och i rondo. Den börjar t.ex i a-moll vilket låter väldigt sorgset. Sedan går den över i c-dur och g-dur vilket genast livar upp stycket. Sedan går den tillbaka i a-moll igen. Detta är ett typiskt exempel på en komposition som går i rondo-form, alltså där delarna går runt, och där själva huvuddelen återkommer frekvent.

Källor:
http://www.musiksok.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ludwig_van_Beethoven
http://komponera.se/romantiken/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Romantiken

https://www.youtube.com/watch?v=t3217H8JppI
http://en.wikipedia.org/wiki/Symphony_No._9_%28Beethoven%29

Labb. Fossila bränslen

                                             Labb- Förbränning av fossila bränslen

Hypotes: Vad händer när vi tänder eld på kolbiten?
Kolen kommer antagligen brinna och sedan avdunsta. Kolet får kanske kalkvattnet att blir vattenånga.

Utförande: Vi tände först eld på en kolbit över en gaslåga. Sedan stoppade vi i den i en E-kolv, med hjälp av en degel och ståltråd. I E-kolven hade vi tidigare hällt kalkvatten. Sedan satte vi en kork över. När kolbiten slocknade så skakade vi på E-kolven.

Resultat: Kalkvattnet blev grumligt och liknade spökmjölk. Det kondenserades på insidan.

Slutsats: Koldioxiden som bildas grumlar kalkvatten, fast kalk bildas som ger vit färg.Vid förbränning av något bildas CO2 och H2O. Så när koldioxiden reagerar med kalkvattnet så bildas fast kalk.
Min hypotes stämde halvt. Jag skrev den dock inte speciellt utvecklat, och det lilla jag skrev var nästan självklart.

Felkällor:
Vi hade lite problem med att få kolbiten fast på ståltråden, och även få den att glöda. En felkälla kan t.ex vara att kolbiten inte blev tillräckligt varm för att ge ett bra resultat.

Förbättring:
Vi kan t.ex hålla över kolbiten och verkligen se till att den börjar glöda. Kanske även fästa den på ett bättre sätt så att den inte släpper.

Vattnets uppbyggnad och betydelse
2 väte och 1 syreatom sitter ihop i en vattenmolekyl. Elektronerna samlas mellan väte och syreatomerna. Därför blir det lite mer positivt i syreatomerna, och mer negativt (elektroner) där nere. De dras ihop och därför sitter vattenmolekylerna ihopa.

Väte sitter fast på syret för att de delar elektroner. Elektronerna kommer framförallt att finnas i syreatomen, då blir syreatomen lite mer negativ och vätet lite mer positivt. Molekylerna sitter ihop med varandra för att + dras mot -. Detta ger t.ex ytspänning.
När det är ismolekyler så sitter molekylerna ihop mer, och det finns hålrum emellan. Dom är väldigt stilla, eftersom dom behöver lite plats.