Fördjupning etik: Dödshjälp
Av: Sofie Denbert
Det har länge pågått debatter såvida dödshjälp ska vara lagligt eller inte. Begreppet dödshjälp menas att med avsikt hjälpa en patient att dö på hans eller hennes egen begäran. För att detta ska vara tillåtet måste en lag vara nedskriven. Problematiken inom dödshjälp kan t.ex vara att se skillnaden på dödshjälp och att inte ge behandling, att veta vart gränsen går och vem som ska få bestämma vad.
Är du pliktetiker så är du antagligen emot dödshjälp. Att döda anses alltid vara fel, trots den sjukes begäran. Läkarens mål är alltid att rädda liv, oavsett situationen och det skulle var motsägelsefullt att tillåta dödshjälp. (I vissa länder är även läkare tvungna att svära en ed, hippokrates ed). Men om man tittar från patientens perspektiv så har även denne lika stor påverkan. Hälso- och sjukvårdslagen försöker t.ex framhäva vikten av patientens självbestämmande. Exempelvis så har patienten enligt lag själv rätt att bestämma om och när en behandling ska avbrytas. Men vart går gränsen? Om en läkare t.ex stänger av patientens respirator så kan denne åtalas för dödshjälp. Samtidigt så är t.ex självmord inte olagligt.
Vad ens religion säger kan också spela stor roll. Inom hinduismen så ser man fram emot döden, då man tror att ens själ går vidare till en annan kropp. Man ska behandla gamla och sjuka människor med respekt, vilket i vissa fall kan göras genom dödshjälp. En troende muslim tänker dock tvärt emot hinduen. Man menar att en människa ska tas hand om och bli vårdad hur sjuk personen är. Dödshjälp är alltså enligt muslimsk kultur förbjudet och oförlåtligt.
Som konsekvensetiker så kan man även tänka från flera perspektiv: individs, samhälls och världsperspektiv. Ur individens perspektiv så handlar det om liv och död. Dödshjälp är negativt för att t.ex samhället påvekar ens beslut. I extrema fall så är den sjuke personens barn ute efter sitt arv, och den sjuke ser det som en gärning att avsluta sitt liv. Patienten ångrar kanske sig, men vågar inte säga något. Funktionshindrade anser kanske att de inte är något värda och att de mest tar upp plats, och avslutar därför sitt liv. Detta ger i framtiden en mer allmän negativ syn på funktionshindrade, sjuka och utsatta personer. Om man tänker från ett världsperspektiv så kan fler länder stater dödshjälp. Fler människor världen över börjar se dödshjälp som ett naturligt val. Detta kan leda till ett minskat intresse för fortsatt forskning. Dödshjälp blir ett automatiskt val om viktig forskning läggs ner.
Dödshjälp kan vara positivt för att det leder till fler platser på sjukhuset. Vissa personer kan ligga i koma i flera år och tar upp plats för andra sjuka patienter som har en större chans att överleva. Det är även billigare för sjukhuset, och det krävs mindre arbete för dom som jobbar där. Samhället slipper den handikappades belastning och vi kan tjäna pengar på det. För samhället och egentligen hela världen så kan organen doneras och hjälpa människor i behov. Om den sjuka personen dessutom vill avsluta sitt liv så vinner båda på det.
En situationsetiker borde se varje fall individuellt, för att resultatet ska kännas så bra som möjligt. Är dödshjälp tillåtet så har patienten möjlighet att avsluta sitt liv, vilket en situationsetiker i vissa fall ser som den bästa handlingen. Lider patienten av en obotlig sjukdom och personen skulle må bättre av att avsluta sitt liv borde någon typ av dödshjälp vara lagligt. På sätt och vis så går situationsetiken och sinnelagsetiken hand i hand i dessa frågor. Att tillåta dödshjälp kan ge vissa läkare ett bättre samvete. För dom så måste det kännas bättre att kunna välja det minst plågsamma alternativet och befria den sjuka personen från dess smärtor. Dessutom så menar många att det är patientens beslut eftersom det rör dennes liv. Situationen blir då bäst om patienten får sin vilja igenom.
Både aktiv dödshjälp och läkarassisterat självmord är förbjudet i Sverige. Endast åtgärder för att åstadkomma en värdig död (t.ex smärtstillande medel) är tillåtet. Ändå så har majoriteten för olika omröstningar varit positiva till dödshjälp. I t.ex en undersökning från Karolinska institutet så visade sig att en tredjedel av läkarna i undersökningen var för läkarassisterat självmord, förutsatt att en yrkesgrupp utanför sjukvården gör det.
Exempel på länder där dödshjälp är tillåtet är Holland (tillåtet från 16 år) och Belgien (18 år). Lagarna för dödshjälp är mer detaljerad och utförlig i Belgien, i Holland så behöver inte patienten vara döende eller lida av en dödlig sjukdom för att begära dödshjälp. I Belgien så rapporterades 2013, 1897 fall av dödshjälp. I februari utökades dessutom rätten till obotligt sjuka barn. Som konsekvensetiker så finns risker att det går för långt. En transexuell som haft flera misslyckade könsbytesoperationer fick dödshjälp, och likaså två tvillingar som båda var döva och fick beskedet att de senare skulle bli blinda.
Sammanfattning:
Till en början så var jag säker på att dödshjälp borde vara lagligt. Jag tänkte att det är den utsatta personens egna val, oavsett hur sjuk hen är. Men desto mer jag läste på, desto mer ändrade jag mig. Jag har ändrat min åsikt för aktiv dödshjälp, men jag är fortfarande för assisterat läkarsjälvmord och passiv dödshjälp, förutsatt att lagarna är detaljerade och strikta. Eftersom jag är väldigt ung så har jag antagligen svårt att sätta mig in i en sådan situationen. Jag tycker fortfarande att man borde uppleva döden naturligt, men man ska inte behöva lida för att nå den. Personligen så har jag större trygghet inför att bli gammal om jag vet att lidandet är mindre. Dessutom så blir vi människor äldre och äldre, och när jag blir gammal så kommer medellivslängden vara något högre än idag. Risken är att jag som patient ligger med en obotlig, dödlig sjukdom ännu längre. Det är trots allt mitt egna liv, och därför mitt egna beslut. Ens tankar och beslut ska vara dokumenterade, och man ska kunna vara säker på att patienten är säker. Lagarna ska vara strikta, och det ska finnas ett fungerande system. Att t.ex ge höga doser morfin som ”tippar patienten över kanten” är orimligt för mig, detsamma gäller patienter som inte har dödliga sjukdomar och kan bli friska. Det ska fortfarande finnas kvar en frisk syn på liv & död, lidande, och värdighet. Problematiken ligger dock i att vår syn på t.ex en frisk död ser olika ut.
För att sammanfatta mina tankar så tycker jag att dödshjälp ska kunna vara en utväg, men den ska vara ytterst svår att nå.
Källor:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fakta-och-argument-om-dodshjalp_379482.svd - 17 december 2006
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2011juni/Sidor/nyaregleromlivsuppehallandebehandlingklara.aspx - 17 juni 2011
