sofiedenbert@gmail.com

fredag 30 november 2012

onsdag 21 november 2012

Radiodebatt- manus

Programledare/Professor: Viktor
För spel: Benjamin
Mot spel: Sofie

(Intro) Programledaren inleder med att berätta om ämnet och presenterar oss (Benjamin och Sofie). 

Viktor (Programledare): 49% av hela svenska folket spelar digitala spel. Vad är det som är så bra med att spela spel?
Benjamin: Bra tidsfördriv. Slappna av.  Bra sätt att bryta isen och träffa nya kompisar.
Sofie: Går inte ut. Osociala! >:D
Benjamin: Kreativ.
                                             (Jingle)
Viktor: Dagens första gäst- Professor Hassan. Undersökning.
Viktor (Hassan): (berättar om undersökningen) Ohälsosamt. Personer som är extremt beroende, lämnar inte huset, sitter flera timmar, överviktiga, ont i bland annat nacken.
Sofie: Som professor Hassan sa så är det ohälsosamt och det påverkar hjärnan. Beroende, våldsamt och dålig uppfattning av verkligheten. Kan även kosta mycket pengar.
Benjamin: Det finns bra spel också som sport och rörelsespel som inte kostar mycket .
Viktor(Hassan): Ja det finns också bra spel som folk spelar.
Sofie: Undersökning i en klass. 28 elever i 7:an. 53% våldsamma och 33% inga alls och 13% lugna spel.
Viktor: Sammanfattning. Sålänge man kan sköta skolarbete och hålla sig fysiskt aktiv så är det okej, ingen fara att spela digitala spel.

onsdag 14 november 2012

fredag 9 november 2012

Shit happens

Det var en kall men solig morgon i mitten av december, perfekt för att åka skidor! Jag och min familj hade rest till Österrike för att åka skidor. Klockan var redan tre på dagen, så vi ville börja åka så fort som möjligt. Jag satte på mig skidorna och skyndade mig bort till liften. Eftersom jag hade åkt mycket skidor förut och ville utmana mig själv så valde jag den röda backen, vilket min pappa också gjorde.

Vi satte oss i liften som sakta började bege sig uppåt. Där nere kunde vi se små prickar susa förbi. Vissa av dem gled rakt ner medan några svängde mycket. "Coolt, tänkte jag. När liften äntligen hade saktat in och vi hade hoppat av den började jag känna spänningen i kroppen.
- Jag åker i förväg, sa min pappa. Vi ses väl där nere?
- Ja, sa jag.
Min pappa började glida nerför den långa backen. Kvar stod jag uppe på toppen och blickade ut över utsikten och alla andra som åkte ner för backen.

Efter en stund kände jag också att jag skulle börja åka. Med en snitsig vändning började jag sakta ta mig ner för backen. Från början så kände jag hur min puls höjdes, men efter en stund så kom jag in i tempot, och även jag fick till några proffsiga svängar som jag hade sett från liften. Då och då fick jag blickar från främst barn som såg imponerade ut. Eller, jag såg inte riktigt deras ansiktsuttryck bakom skidglasögonen och skidhjälmarna.

När jag hade åkt ungefär en km började det låta konstigt från mina skidor. Det knakade lite då och då, och det lät inte precis som snö eller is. Jag fortsatte att åka några meter, då jag plötsligt slirade till och gjorde en framåtvolt och landade några meter ner i backen från där jag började slira. När jag kollade ner på mina skidor såg jag att bindningen på högra skidan var paj.
"Tusan också!" tänkte jag. "Hur ska jag ta mig ner för backen nu?". Det var minst tre kilometer kvar av backen. Jag ville inte riskera att försöka ställa mig på skidorna igen, så jag beslutade mig att ta av mig båda skidorna och gå ner.

Ett tag funderade jag även på att släppa ner skidorna, men efter att jag fantiserade om hur ett barn blev träffad av dem, halkat och dött så började jag sakta ta mig ner, gående. Jag kände hur mina fingrar började bli till is och främst alla blickar jag fick. De små barnen som tidigare såg så imponerade ut skrattade nu åt mig när de susade förbi. Såklart så trodde de att jag inte vågat åka ner de sista kilometerna.

Under hela min promenad ner möttes jag av blickar från både stora och små, de alla trodde att jag var för feg för att åka ner. Jag måste ha varit den enda som gick ner från den backen den dagen. Och när jag kommit ner möttes jag av min pappa. Han hade såklart sett mig, och han skrattade!

torsdag 8 november 2012

Utverdering av planteringslåda





Uppgiften var att göra en skiss, ritning och en modell av sockerbitar, som skulle föreställa en planteringslåda. Jag tyckte att det gick lätt för mig att komma på en idé som kunde funka. Det fungerade också bra att utifrån skissen göra en ritning och utifrån ritningen göra en modell av sockerbitar.
Nästa gång så hade jag kunnat lägga ner lite mer tid på modellen. Nu när den har torkat så finns det mellanrum mellan bitarna. Samtidigt så var man tvungen att slipa till sockerbitarna om dem skulle ligga tätt ihop, och då gick de bara i sönder.
På modellen fick jag ändra lagret sockerbitar till två lager istället för tre som jag hade skrivit på ritningen. Jag hade även lagt till en liten detalj på sidorna av modellen, men när jag sedan skulle bygga upp den av sockerbitar så syntes detaljerna inte. Även proportionerna blev annorlunda. Modellen och ritningen blev mer avlång än den på skissen.

Modellen jag har byggt är en åttahörning.(rektangel med avrundade hörn) Om man inte vill att kanterna ska sticka ut så måste man såga av en bit på nästan varje lecablock. Det kan vara lite svårt att få kanterna lika, men det blir samtidigt snyggare om man jämnar till kanterna.

Lecablocken, blocken vi ska bygga med när vi valt ut fyra lådor är gjorda av lecablock som man blandar med murbruk. Fördelen med lecablock är att de inte ruttnar eller går i sönder lätt, och det går lättare att såga i jämfört med sten och tegel. Hade vi byggt lådorna av t.ex trä så hade lådan efter ett tag ruttnat. Vi ska även sätta ihop lådorna med hjälp av murbruk, vilket fungerar bra på lecablock. Lecablock är gjorda av cement och lecakulor, och man använder en form för att få formen. Dessa egenskaper tror jag även har gjort att vi valt att jobba med lecablock. Utanpå så lägger vi sedan ett lager med puts. Det gör vi för att det ska bli en jämn och slät yta, och för att det ska hålla bättre.

Lecablock är miljö-vänliga och skadar inte miljön. Det är alltså bra att använda dem. Puts är gjort på vatten, sand och bindemedel och skadar inte miljön.


onsdag 7 november 2012

No- Uppdelning av färger

Uppdelning av färger
Uppgift: Vilka färger finns det i blad?

Syfte: Lära sig kromatografi och vilka färger som finns i blad.

Hypotes: Jag tror att klorofyllet, den gröna färgen kommer följa med upp. Kanske så följer även någon sort av gul färg med. Klorofyllet får ju växterna gröna och möter bladen vattnet så färgar det kanske av sig.

Material: Mortel, liten bägare, aceton, 3 gröna blad, sked
 
Utförande: Vi började med att mosa gröna blad. Sedan häller vi på aceton och försöker pressa ut allt det gröna (klorofyllet) från bladen. Efter det så häller vi
blandningen i en bägare och stoppar ner ett filter, och låter stå där i ca 20 minuter.




Resultat: Längst ner på pappret var det mörkgrönt. Desto längre upp man kollade desto ljusare/svagare blev färgen. Längst upp så såg det lite brunt/rött ut. (Höstens färger). Den röda färgen var svagast och klättrade längst upp eftersom den hade minst molekyler (små).

Slutsats: I kromatografi klättrar små molekyler högst (det tar snabbare för dem) och de stora lägst (går långsammare)
Man måste använda ett lösningsmedel som kan lösa upp ämnet.
________________________________________________________________________

Kromatograft - Ämnena (färgerna) går olika högt upp på pappret när den kommer i kontakt med vatten.

Utförande: Vi började med att rita fyra prickar med färgpennor på ett filter. Tre prickar med tusch-penna och en prick med en permanent penna. Sedan så stoppade vi ner filtret i en liten bägare med vatten. Färgprickarna var över vattnet.

Resultat: De tre prickarna vi ritat med tusch-pennor löstes upp i vatten, men inte pricken som var ritad med en permanent penna. När vi sedan prövade att göra samma sak med pricken som inte löstes upp, fast i aceton så löstes den upp.

Slutsats: Slutsatsen är den samma som med bladen.  För pricken som var ritad med en permanent penna var vi tvungna att använda ett lösningsmedel (aceton) för att pricken skulle lösas upp.